Ensamhet

Ensam. Vad väcker det ordet för känslor i dig?

För mig finns det två olika typer av ensamhet. Övergiven ensamhet eller självvald ensamhet. Dessa två kan brygga in i varandra. Du kan bli övergiven eller utstött som första upplevelse men den kan leda till att du senare väljer att dra dig undan,för den situation du befann dig i tidigare var inte bra för dig. Då har du gjort ett aktivt val. Du har faktiskt valt dig själv först. Det är sen upp till dig att avgöra när du vill att din ensamhet ska upphöra.

Att vara ensam är inte fult och det är inte smärtsamt. Det är den obelysta eller obearbetade händelsen som ledde till din ensamhet som gör ont. Det är viktigt att skilja på det. Att lära sig att umgås med sig själv som sin bästa och trognaste vän är nog den viktigaste skola du kommer att gå i ditt liv.

Rent krasst så är vi aldrig ensamma för runtomkring oss finns fullt med människor. Det är upp till oss själva att välja huruvida vi vill ta kontakt med någon. Idag finns även möjligheten att kontakta varandra jorden runt. Ja men jag vill ju inte släppa vem som helst in i mitt liv. Det ska du inte heller men om du inte vet vem DU egentligen är hur ska du veta vem du vill släppa in?

När man hamnar i en situation där man känner sig övergiven blir man tvungen att möta sig själv. Det är inte så behagligt, så många gånger undviker vi det mötet, genom alkohol, lugnande tabletter, mat eller tex överdriven träning. Vi surfar på nätet, tittar på tv, shoppar på nätet o.s.v.

Vad är det som är så skrämmande att möta dig själv? I det mötet har du verkligen chansen att ändra på de skyddsbeteenden du anammat, människor som sårat dig kan rensas bort och du ka verkligen börja fundera på vad du vill ha ut av ditt liv. Vem är jag och vem har jag blivit. Det som har varit har varit och går inte att ändra på. Du har här och nu och där finns alla möjligheter i världen att ändra. Ändå så hänger de flesta kvar i det som varit. Om du har varit med om hemska saker så fortsätt inte återupplev det obehagliga, genom att hela tiden gå tillbaka till känslan du hade då. Dock anser jag att har du orsakat någon annan smärta och du har möjlighet.Be om ursäkt. Vi agerar alltid utifrån var någonstans vi befinner oss i våran egen utveckling. Det betyder att just då visste vi inget annat sätt att agera på.

Jag har ofta valt ensamhet. För mig är min egen ensamhet lättare att vara i än att känna mig ensam i en grupp. Inte det att jag har blivit utsatt eller åsidosatt. Utan att jag har inget utbyte med dessa människor längre. Att vara en del i en grupp som är så, i mina ögon, ytlig går bara inte att vara i. Jag är intresserad av människan och hur vi kan växa som individer. Hamnar jag då ibland människor som bara spelar roller och rangordnar varandra väljer jag att vara med mig själv.

Det finns något som kallas högsensetiv. Att man tar mer in det som inte sägs och att det som faktist sägs går inte ihop med det man känner så tydligt. Dubbla budskap. En högsensitiv person klarar inte av att vara i sammanhang där de känner av hur mycket smärta och oro det finns under ytan. Man blir trött och dränerad ganska fort. Jag gillar egentligen inte titlar på människor och beteenden då det skapar grupperingar. Jag tror att alla är empatiska och kan känna av varandra men har inte haft förutsättningarna att få vara det. Dessa personer har skapat ett hårt skal runt sig och de klarar verkligen inte av att vara ensamma. En högsensetiv älskar sin ensamhet, sitt lugn. D.v.s en högsensetiv som förstått hur mottagliga de är. Oftast innan många inser hur hårt våran värld håller oss ifrån vårat eget jag, vårat inre så hamnar många i det man kallar ”utbrändhet”. Ännu en titel för att gruppera in oss så att inte den dysfunktionella omvärlden behöver ändras på.

Till alla som känner att allt rasat samman, kroppen har sagt ifrån och hopplösheten knackar på dörren. Grattis! Äntligen har du chans att lära känna dig själv och ändra på ditt liv. Ha bara tålamod och kärlek till dig själv. Du har gått långt för att hamna där du är idag och du har tungt bagage som du behöver släppa taget om. Det som varit är förbi och det som är DU längtar att få komma fram. Du är inte ensam i ditt eget sällskap och vi är många fler än du tror som haft en likadan resa. Den negativa ensamheten är skapad av dessa som är rädd för att vi ska bryta oss loss och se våran egen potential

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: