Att ta en paus i livet

Enda sättet att verkligen se och uppleva att man lever i ett ekorrhjul fullt av krav och ouppfyllda mål, är att ta en paus och kliva ur.

Jag har gjort det nu. Jag har klivit ur min roll som mamma (alltid på plats när jag behövs) och personliga identitet som narkossköterska. När väl beslutet togs gick det så snabbt att jag inte riktig förstod vad som hände. Bara en inre känsla/vägledning som sa RÄTT. Jag sålde mitt hem som jag och mina barn skapat och gjort till våran oas och trygghet i stockholm och köpte ett hus ute på landet i Östersund. Här ska inflikas att jag faktiskt aldrig varit i Östersund tidigare. Min plan att flytta ifrån stockholm hade legat och puttrat ett tag och jag hade tänkt att jag skulle flytta till den stad där jag var född och som hade närhet till både min syster och mina kusiner, Gävle. Jag till och med budade på hus och var upp och kikade på en del objekt. En dag när jag var på hemnet fick jag för mig att gå in på Östersund och där var det. Ett vitt hus ca 3 mil utanför med stor tomt mitt i ett litet område i skogen. Jag ringde min pojkvän som bodde där och bad honom åka och titta på det, eftersom jag var i Stockholm. Han gillade det och när jag frågade om han skulle kunna tänka sig att bo där och han sa ja så anmälde jag intresse för att köpa. Det var ett bra pris och vi var 2 budgivare. Ganska snabbt tog budgivningen slut till fördel för den andra budgivaren och vi förstod ingenting. Min pojkvän ringde försäljaren och frågade varför dom avslutat budgivningen för vi kunde lägga mer. Någon dag gick och så fick vi vetat att försäljningen gick till oss. Inom två veckor var lån och kontrakt skrivna även min lägenhet såld. Så kan det gå när livet tar en tvär sväng.

Jag hade kunna dra mig ur och avvaktat lite p.g.a rädsla för det okända. Mitt förhållande var nytt och hade varit ganska skakit under hösten. Det var bara som om min inre röst var så stark och hög att jag inte kunde ignorera den. Situationen i stockholm med förbud, inskränkningar och människoförakt bara blev starkare och starkare och jag höll på att kvävas. Jag har kämpat så hårt och förtvivlat för att man skulle se att ”kjesaren hade inga kläder”, allt är snevridet och vansinnigt och bara fått ignorans och hånskratt tillbaka. Vi har alla ett egen ansvar och och jag behövde komma till den insikten att ingen går att hjälpa som inte vill bli hjälpt. Det är tufft när hela ens liv har gått ut på att uppmärksamma andras behov. Jag behövde ta av mig offerkoftan och bara lita på att allt kommer att bli bra. Det kommer att bli bra men många kommer att lida tungt och kämpa för sin överlevnad.

När man tar en paus, en riktig paus inte bara en semester. Första stadiet är lättnad och frihet. Efter ett tag kommer skaven in. Vem är jag nu och vad ska jag göra? Hur skapar man nya vänner på en plats man aldrig varit förut? Behöver jag nya vänner? Jag behövde först bli vän med mig själv. Lita på min egen skaparförmåga och överlevnadsinstinkt. Har du varit i ett snabbt flöde kommer alltid en tid av stagnation och vilsenhet efter ett tag. Lite som när man går in i väggen. Har du dock hittat redskap att ta dig upp på fötter igen så använd dem. Börja leva efter de råd du ger andra. Det är så lätt att se andras livssituation och komma med förslag på förbättringar utan att ens reflektera att jag kan ju faktiskt använda dem själv.

Se dig själv som ett tusenbitars pussel. Var ska jag börja. Oftast börjar man med hörnen, hörnstenarna i tillvaron. Sen behöver man börja dela upp fätgerna med varandra för att kunna ta en del i taget. Lika så kan du göra i ditt liv. Börja inte bygga överallt att innan du sorterat ut dina ”bitar”. Då blir det för mycket att hantera. Du har tid. Det är bara vårat samhälle som har fått dig att tro att tid är pengar och pengar är ett livselexir. Att det skulle vara så mycket billigare att bo i ett stort hus än i en lägenhet i en stockholmsförort kunde jag aldrig förutse. Vad jag däremot insett är att jag gillar att finna alla nya saker i mig själv, att dagen går fort även fast jag inte jobbar, att sticka strumpor är rätt kul, att jag kan odla jättegoda morötter och att äntligen, äntligen har jag en öppen spis!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: