Att vara en del av allt

När min äldsta son gick på dagis hade han alltid så bråttom när vi kom dit att få av sig sina kläder, rusa in till dom andra och utropa ” Jag är här nu”! Han hade inget behov av att alla skulle släppa allt och fokusera på honom utan han bara började leka som om det var det naturligaste i världen Han omedvetet förstod att för att en grupp ska vara komplett så behöver alla vara där.

När man inser att man faktiskt har en del i allt och att ditt liv här på jorden betyder något, får livet en annan vinkling. Det är lite som en pärlplatta som många av oss fick göra när vi var små på dagis, fritis eller i skolan. Plockar du bort en enda liten pärla så ser man tydligt att något saknas och att den inte är ett komplett mönster. När du nu är en del i en helhet så är det viktigt att inse att allt negativt du utsätter en annan människa och även dig själv, drabbar inte bara den enskilde personen, utan alla runtomkring. Det blir en kedjereaktion.

Det finns ett egen ansvar som jag upplever att många hoppar över och det är att vad som än händer mig och vilken respons jag än ger i en situation så har jag varit delaktig att skapa den situationen. Det gäller även när man blir utsatt för något obehagligt. Hur konstigt det än låter är det så att det är vi själva i samarbete med våran omgivning som skapar våran upplevelse av varje stund vi befinner oss i. Ett exempel är om du blir förtryckt av din arbetsgivare eller partner så borde frågan, vad är det i mig som gör att jag inte kan ta mig ur denna situation? Inte att säga att motpartern är oskyldig men det borde vara viktigare för dig att lära dig handskas med situationer som dessa så att du inte hamnar i dem igen samt att kunna markera av och säga stopp till kränkningar. Utgå alltid ifrån att en person som åsamkar skada på en annan person mår väldigt dåligt själv. Den personen borde ställa liknande fråga till sig själv. Vad är det i mig som gör att jag har ett behov av att skada/såra andra?

Du har all rätt att vara lycklig och leva ett okompliserat liv. Det borde vara en grundlag i mänskliga rättigheter.

De flesta av oss lever i känslan av att det saknas något i våra liv, att vi inte är kompletta precis som vi är. Jag tänker att det kan ha en del att göra med just det faktum att vi faktiskt inte känner betydelsen av våran egen existens. Vi är bara en i mängden.

Jag ska ge ett nytt exempel. Du kommer till jobbet en morgon och känner dig glad och utvilad. I fikarummet stöter du på din kollega som alltid är missnöjd och gnäller. Efter ett tag har ditt goda morgonhumör försvunnit och du blir irriterad på att den andra personen förstörde din morgon. Ganska vanlig företeelse. Vi tar och granskar den händelsen uppifrån.

Vi bär alla med oss mer eller mindre saker, känslor och händelser som lämnat negativa spår i våra liv. Det är oundvikligt i den toppstyrda värld vi lever i. Kan det vara så att den morgonen hade du kontroll på dessa minnen. Dom var inte aktivt rullandes i din tankevärld, utan snyggt arkiverat i ditt minnes arkiv. Här finns nu en lucka i dig att uppleva och ta in glädje och det gör du. I mötet med din kollega går du emot ett aktivt känslosår hos denne som han/hon (vägrar använda ordet hen) lever ut. Vad din hjärna här gör är att den alarmerar fara, rusar in i arkivet för att leta efter liknande situationer för att kunna skydda dig. Din hjärna är din vakthund. Var din kollega här gör är att aktivera ett gammalt obehagligt minne hos dig och du väljer att, till viss del återuppleva detta när du reagerar med att släppa ditt goda humör.

Låter det konstigt eller låter det logiskt?

Om du hade varit riktigt lycklig hade inget kunna påverka dig negativt. Allt hade runnit av dig som vatten på en gås. Du hade kunnat skilja på din kollegas smärta och din egen. Du hade till och med kunnat känna med och kärleksfullt avstått ifrån att delta. Om vi beslutar oss för att delta så ökar vi bara den andras smärta genom att vi skuldsätta den. Vi till och med omedvetet dumpar delar av våran egen smärta på han/henne och gör dem ansvariga för ytterligare negativa känslor.

I en sådan här situation, skulle du kunna tänka dig att stanna upp, reflektera över vad som sker inom dig och göra ett aktivt val? Vad är det som triggar mig och varför? Ska jag agera eller bara låta det gå igenom mig och sen försvinna ut i perifirin? Kanske var din kollegas uppgift denna morgon att omedvetet hjälpa övrig personal att släppa på tyngdkänslor som inte behövs bäras runt på längre.

Det är så vi jobbar tillsammans. På olika nivåeroch med olika uppgifter. Alla behövs!

Publicerad av umlu

Det här är en blogg som jag, Ulrika valt att starta för att dela med oss av vårat livsval, Att bara vara. Att välja bort stressen och pressen av de liv vi levde tidigare. Att vara i nuet och verkligen uppskatta varje sekund. Hela tiden gör vi val. De flesta gör omedvetna val och det leder ofta till en känsla av maktlöshet och brist på motivation. Val behöver inte vara stora och livsomvändande. Det är dom små valen som tex vad ska jag ha för känsla när jag kliver ur sängen på morgonen, som är de viktiga att uppmärksamma. Det kommer att leda dig till en ny och spännande relation med dig själv och senare till nya spännande möten och situationer.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: