Att dela ifrån hjärtat

Idag ska jag dela med mig av ett instagram inlägg ifrån en kvinna som jag varit i kontakt med och som jag har följt i snart 4 år. Det kommer att vara på engelska men jag hittar inte så många i sverige som faktiskt delar med sig av sina upplevelser och utveckling. Jag tror det har att göra med den bubbelplast och falska trygghet vi svenskar varit inlindade i så länge. Om jag ska dela med mig av några svenskar jag beundrar så är det Kajsa Ingemansson och Jörgen Tranberg. Håller precis på att lyssna på deras bok ”Hjärtats väg” och den är fantastisk! Här är iallafall Alis inlägg:

I used to let almost anyone enter my heart. Back then i was’nt a safe space. I was just a void space looking for someone or something to fill up the feelings of helplessness, worthlessness and emptiness. But after years of inviting those who didn’t tend their own hearts into my own, whithout thinking first. I decided to be more.

Discerning. You can love everyone, but some you have to learn to love at a distance. You must learn to say yes AND to say no. I no longer let people trmple into my heart space who are careless with their own. People can only meet you as deeply as they met themselves and not everyone is going to deepdive.

Sometimes people are kind people, they mean well and they still can’t meet you in the love you know is possible. In the kind of love you’ve cultivated for yourself, after years of nurturing, watering and spending reflective time in your own sacred garden.

Now i know i deserve in return what i’ve created for myself. I don’t expect some idealized fantasy of perfection to show up. I do know my values!

I do know that the kind of love that’s limitless requiers that both people are deeply comitted to their own growth and evolving as two. I do know reckless hands and actions are no longer welcome here. I do know i’m deserving of honesty, tenderness, devotion and of patience, as i grow into the woman i’ve become and will continue to becomming.

I know what i am capable of doing for myself and i know there are places in love that will only be reached in Two. Blind spots that are reflected in the eyes of another.

This heart is a warm sanctuary. Everyone will be loved but not everyone will have a seat at the table. And that is OK!

Att utvecklas som människa till en mer hjärtstyrd än hjärnstyrd person, är inte bara få som kan nå. Alla behöver göra sitt eget mörker arbete. Med mörker menar jag självvärderingar som får dig att krympa ihop och tro att allt runtomkring dig är falskt och du måste skydda dig. Skam, skuld och självförakt. Det är inte andra som får dig att må dåligt, det är du själv. Du bara överför dina egna självdestruktiva tankar på någon annan att ansvara för. Jag gör det själv men har börjat bli mer medveten över när jag gör det.

Smärta söker smärta. Det är det enda ställe den känner igen. Lever du i en nära relation, kärleks relation, där du känner att det är upp till dig att alla ska må bra och att när du ramlar, ramlar allt runtomkring dig. Då behöver du titta på varför du så hårt knyter dig till den andra personens smärta. Vad är det som gör att du behöver bekräfta din smärta genom någon annan? Vi är alla ansvariga för våra egna upplevelser.

När du inser detta är det bra att du börjar titta på dig själv och leta efter dina triggers. Vad är det som sårar dig och får dig att känna dig ensam och oförstådd? Vad speglar din partner i dig, vilken smärta har ni gemensamt? När du funnit en av dem, känn den, bekräfta den men sen behöver du släppa taget. Var öppen med din partner och be denne göra sin del av jobbet också. Det blir inte en lycklig och kärleksfull relation om bara en gör jobbet. Vill man leva och utvecklas tillsammans behöver man också göra jobbet tillsammans. Ensam är inte stark. Man är bara ensam. Om din partner inte kan möta dig där är det oftast inte för att dom inte vill, utan för att dom inte är redo för det steget än. Alla vill vara lyckliga men alla är inte redo att göra jobbet. Alla är inte redo att se sin egen del i ekvationen och det är inte någon annans uppgift att göra jobbet åt dig. Det sista går åt båda hållen.

Publicerad av umlu

Det här är en blogg som jag, Ulrika valt att starta för att dela med oss av vårat livsval, Att bara vara. Att välja bort stressen och pressen av de liv vi levde tidigare. Att vara i nuet och verkligen uppskatta varje sekund. Hela tiden gör vi val. De flesta gör omedvetna val och det leder ofta till en känsla av maktlöshet och brist på motivation. Val behöver inte vara stora och livsomvändande. Det är dom små valen som tex vad ska jag ha för känsla när jag kliver ur sängen på morgonen, som är de viktiga att uppmärksamma. Det kommer att leda dig till en ny och spännande relation med dig själv och senare till nya spännande möten och situationer.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: