Till mina barn

Den här bilden symboliserar mina pojkar. Evighetssymbolen som flödar genom hjärtat

Jag har inte alltid varit den bästa mamman för er. Jag har varit sträng, inte haft dom ekonomiska resurserna att stötta er med, ofta inte haft orken att hjälpa med läxor eller en bil och körkort för att hämta och lämna er när ni behövt det. När ni var 13, 10 och 6 år separerade jag och eran far. Det är något som har format er, sårat er och fått er att bygga starka murar som skydd mot omvärlden runt er. Jag ser dom. Jag ser hur ni inte riktigt kan lita på andra människor och hur ni håller dem på avstånd, avvaktande.

Jag ser dom roller ni valt för att ni inte fullt ut vågar vara dem ni är. Det är inget konstigt för det är något varje människa skapat åt sig själva. Vi har alla en egen barndom med allt det innebär.

Jag har slagits mot skolsystemet. Jag har konfronterat unga som vuxna när dom behandlat er respektlöst. Jag vet inte om ni minns men en del gånger försökte ni hindra mig ifrån det.

När ni var små var ni alla så självklara. Ni tog för er och vågade säga vad ni tänkte på. Ingen av er har gillat orättvisa, även när orättvisan gällde någon annan. Ni sa ifrån. Ofta fick ni dock inte samma respekt visad tillbaka till er. Ni älskade att göra kojjor överallt och uppträda på scen. Om ni inte kunde sova ville ni att jag skulle komma och göra reiki på era små magar. Det var för inget annorlunda eller avvikande. Det bara var. Alla har ni älskat att sova i stora sängen och brukade komma när er far somnat, för då blev ni inte bortkörda. Jag är absolut ingen mästerkock men ni åt allt! Ni hsr alla mediala gåvor som ni valt att stänga ned, antagligen för att ni inte vill vara ”annorlunda” Har ni inte sett saker så har ni haft en otrolig förmåga att känna in andra människor. Varenda en av er har haft lärare som påpekat eran empatiska förmåga. Ja, även andra stökiga saker också. Man har ifrån skolan försökt antingen insinuera eller utrett er för bokstavsdiagnoser men inte lyckats bevisa något.

Ni har bara varit mänskliga termometrar som reagerat på ett dysfunktionellt skolsystem.

Nu har ni alla flyttat ifrån mig och påbörjat era egna vuxna liv. Det finns en stark saknad och tomhet hos mig men även en trygg övertygelse att ni kommer att klara er fint. Ni kommer att stöta på jobbiga hinder på vägen men ni kommer att reda ut det. Visst finns det många saker jag önskat att jag hanterat på ett bättre sätt men jag tror att ni alla har kännt er älskade av mig innerst inne. Orättvist behandlade ibland, absolut. Jag kommer alltid att finnas för er. Kom ihåg vad jag sagt, att även efter jag har blivit gammal och dött, så kommer jag att hemsöka er för att se om ni har borstat tänderna 😉

Jag älskar er, tror på er och är så stolt över er. John Smiff, bullen batman och hjärtego. // Mamma

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: