Du bara du fast aldrig ensam

Måndag morgon. Det var en så vacker morgon när jag tog hunden på morgon prommenad. Himlen var orangefärgad och vårfåglarna pratade i mun på varandra. Efter en liten stund började vinden ta fart och gråa moln drog över himlen. Dags att gå hem igen, till värmen inomhus och morgonkaffet.

April är en månad full av snäva svängar här i min del av världen. På en och samma dag kan solen skina, haglet piska dig i ansiktet och plusgrader kan snabbt gå ned till minusgrader. Lite som vissa dagar känslomässigt kan vara.

I helgen har mina tankar gått mycket runt hur vi människor har skapat våran värld så långt ifrån den naturliga cyklen. Hur vi så lätt tappar hoppet och lusten, bara för att yttre omständigheter påverkar oss negativt. Vi har gjort oss beroende av att hela tiden behöva prestera något för att erhålla någon form av belöning av andra.

Om saker och ting går emot oss upplever vi oss ha någon form av bestraffning för att vi inte duger. Ändå tror jag att många förstår att det inte är i medvind vi lär oss utan det är motvinden som får oss att utvecklas. Tänk bara på hur barn envist kämpar för att lära sig att gå. Hur många gånger ramlar dom och gör sig illa men fortsätter envist att kämpa på. Inte heller skyller dom på sina föräldrar för att dom inte lyckas på en gång och blir bittra över att deras kroppar sviker dem.

Det samma kan man säga om känslan av ensamhet. Hur kommer det sig att vi känner oss ensamma när hela världen består av liv i olika former? Kanske känner du ibland att du har ingen att prata med, ingen som förstår dig. Vad är det som ger känslan av ett behov av att andra ska förstå dig? Att andra ska bekräfta för dig att du finns och kanske även lösa dina problem åt dig.

Vad är det som gör att du upplever att ett problem uppstår och vad är egentligen ett problem? Är det ett problem för ett barn att det inte kan gå eller är det en utmaning att försöka ”levla” till en ny nivå i deras utveckling? Levla, är ett ord jag tagit ifrån min syster. Vi har båda söner som spelat dataspel och som behövt ”levla” för att komma till nästa nivå. Jag tycker det är en klockren beskrivning av personlig utveckling och ska jag vara ärlig vet jag inte ens om det stavas så. Jag tror det är ett slanguttryck ifrån engelskans level up.

Vilket fall som helst, om du spelar ett spel där du behöver lösa problem för att komma vidare så gör du det. Det finns fusk metoder och man kan be om hjälp av någon som är bättre men ju högre du kommer desto svårare blir uppgifterna. Då blir det bara svårare om man själv inte lyckats ta sig dit och tron på att klara av spelet själv minskar. Jag kan tänka mig att glädjen över spelet minskar också.

Tänk dig att du är en elitidrottare och tävlar i t.ex löpning. Du vinner många lopp men har nu kommit upp i en klass där det är många fler löpare som faktiskt är snabbare än dig. Här behöver du finslipa din teknik och jobba på att försöka bli snabbare. Inte skulle en seger kännas bra om du visste att du vann bara för att dom andra minskade på sin fart bara för att du skulle vinna!

Om vi kunde se på våra motgångar, vare sig det är sjukdom eller någon annan känslomässig svårighet vi stöter på utifrån det synsättet. Att allt bara är ett tillfälle att ”levla” som person och att det inte är pga eller upp till någon annan att lösa det som uppkommit i våra liv. Jag är helt i tron att allt som kommer i min väg har jag skapat själv för att utvecklas som människa och ja, även svåra sjukdomar. Jag ser inte på sjukdomar som ett straff på samma sätt som jag inte ser det som ett straff att jag inte har en konstnärs talang att skapa fantastiska skapelser.

För mig går hälsa och sjukdom, lycka och olycka, glädje och sorg, kärlek och förakt, känsla av makt och maktlöshet hand i hand. Om vi tror att vi bara ska uppleva det ena för att våra liv ska vara kompletta har vi tappat insikten av hur den existensiella balansen fungerar. För mig är allt som känns tungt och motigt en obalans i min kropp och i min själ. Det är upp till mig och bara mig att finna den igen. I vilket läge jag än hamnar i mitt liv så är det upp till mig att finna ljuset i mörkret.

Att finna ljus i mörker betyder inte alltid att återgå till det som kändes bra. Det vore att lura sig själv att däga att allt var perfekt innan, för då hade jag inte hamnat i dom svårigheter jag upplever då jag hamnar i dem. Balansen kan jag bara återskapa genom självinsikt och modet att prova något nytt. Göra eller tänka på ett nytt sätt.

Dag blir natt för att åter bli en ny dag igen. Sommar och värme blir höst och vinter för att åter igen bli vår och sommar. Träden tappar sina löv för att åter igen låta dom växa ut när värmen återkommer. Naturen ger inte upp. Den vilar, går in i ett långsammare tempo när storm och snö yr runtomkring och väntar med tilltro att få börja växa igen. Tänk på en växt, ett träd. Efter att den gått in i dvala och börjar om igen så är dess mål att bli större och grönare för varje år som går. Det är ganska häftigt med tanke på förruttnelse processen den genomgår på hösten.

Det är svårt att finna lugnet och tilltron när allt känns som mörkast. Det vet jag. Jag vet också att ingen förändring sker om den inte startar inom mig. Lyssna inåt och uppmärksamma signalerna din kropp ger dig. Lär känna dig själv ochcförlita dig inte på att någon annan ska ha dom svar du behöver finna. Tro aldrig på uttrycket ”det var bättre förr”. Om det var sant skulle världen inte se ut som den gör idag , dom sjukdomar och själsliga problem som bryter ned oss skulle inte existera. Det vi sår får vi skörda och om skörden inte blir bra, är det inte ett straff utan en hänvisning om att förändra och tänka om. Inget är för evigt. Allt går att ändra på. Kanske inte så som vi hade tänkt oss men då kanske vi behöver tänka om och fokusera på våra möjligheter och inte bara se våra begränsningar.♾

Publicerad av umlu

Det här är en blogg som jag, Ulrika valt att starta för att dela med oss av vårat livsval, Att bara vara. Att välja bort stressen och pressen av de liv vi levde tidigare. Att vara i nuet och verkligen uppskatta varje sekund. Hela tiden gör vi val. De flesta gör omedvetna val och det leder ofta till en känsla av maktlöshet och brist på motivation. Val behöver inte vara stora och livsomvändande. Det är dom små valen som tex vad ska jag ha för känsla när jag kliver ur sängen på morgonen, som är de viktiga att uppmärksamma. Det kommer att leda dig till en ny och spännande relation med dig själv och senare till nya spännande möten och situationer.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: