Att finna sig själv är ett livlångt arbete

”Jag är inte typen som intregerar, så du behöver inte vara så reserverad. Ge mig din kropp, ge mig din själ. Jag vill dig bara väl”

Detta är dom första raderna i Lisa Nilssons låt, Vad du ser är vad du får. Jag vet inte hur medveten låtskrivaren är om att just den här texten är där vi borde vara.

Ge mig din kropp, ge mig din själ är inte en hotfull eller en äganderätts önskan. Det skulle lika gärna kunna stå, dela med dig av din kropp med mig och visa mig din själ. Allt är en tolkningsfråga utifrån egna upplevelser och rädslor. Så många är så rädda att någon ska se dem för vem dom är och ta makten över deras liv. Det man inte förstår anser jag, är att när man gömmer sig själv så ger man bort sig själv.

För mig är att finna sig själv att se sig själv och känna sig själv utifrån dig själv. Inte utifrån andras kritiska och fördömande ögon. Och ja, vi är alla kritiska och fördömande gentemot andra och främst emot oss själva. Vi är lärda hur man ska vara, se ut och känna. Allt i begränsad form. Känner du för mycket får du säkert en diagnos och medicinering som blockerar dina synapser i hjärnan att fungera. Vi känner inte lika mycket.

När jag växte upp var den enda sexual undervisning den man fick i skolan. En praktisk undervisning om hur dom båda könsorganen ser ut och hur man gör för att skapa ett barn. Ingen självnjutning eller insikt om att vi ser olika ut eller information om erogena zoner. Därför har de flesta män jag varit med fixerade på min klitoris och mina bröst. För det är dom enda zoner dom lärt sig hantera. Sen har tidningar och porrfilmer tagit över resterande sexualundervisning.

Allvarligt!!! Huden är det största organ vi har och den är fylld av känsekroppar som bara längtar efter att bli berörda. Hjärnan styr vad vi ska känna och hur det ska gå till även fast den aldrig riktigt är med när två kroppar möts. Den berörs inte fysiskt, ändå har den sådan makt över våra kroppar och känslor.

Vad har nu detta att göra med att finna sig själv? Jo, vi behöver gå tillbaka till när vi föddes och våran resa till vuxenlivet. Vi började med att känna närheten av en annan människokropp och känna doft och värme. Vanligast så är det modern men det finns undantag. Hud och närhet blev trygghet. Sen började vi uppleva våra kroppar. Vi fann våra händer, fötter och jag glömmer aldrig den lycka mina söner utstrålade när dom fann sina små snoppar.

Sen började resan med att använda våra kroppar. Lyfta huvudet, rulla från rygg till mage, sitta, krypa och till sist gå. Vi övade våra röster genom att testa olika ljud och förstå att när vi använde det så fick vi uppmuntran och uppmärksamhet. När började då hjärnuppfostran att ta plats? Jo, främst i skolan. Här skulle alla lära sig samma sak på samma sätt. Om man inte hade lätt att formas in i den gemensammare formen, började skolan leta efter fel hos oss. Hur kan det komma sig att vi förstår att vi alla ser olika ut på utsidan men om vi inte är likadana på insidan, då är det något fel?

Efter ett tag börjar jämförelsen och skammen om hur vi ser ut ta form. En del hade det lättare men dom flesta hade det riktigt tufft. Separering och särskiljning tar över. Vi och dom. Vi kommer längre och längre ifrån våra egna kroppar i en önskan om att få vara som någon annans kropp. Naturligheten försvinner. Killar och tjejjer separeras från tidig ålder för vi vuxna tycker det är skamligt med nakenhet och olika kön. Vi inför en omedveten sexuell mening i våra barns liv. En sexuell mening som en 7åring inte ens är i närheten av. Vi skapar skam över våra kroppar och dess olikheter.

Nu är du vuxen. Du har så många regler inom dig om hur man ska vara. Du har så många åsikter om hur andra är och beter sig. Du har skapat så många begränsningar inom dig själv baserat på skam och skuld. Du har kommit så långt ifrån dig själv att du glömt din kropps basala behov. Lukter, känslor och reaktioner är under hård kontroll. Av dig själv.

Du har inte längre förmågan att känna vad du själv behöver för att må bra, utan du behöver konsultera någon annan, utbildad person som berättar det för dig. Du har tappat tilliten till din egen förmåga att undvika sjukdom samt att hela dig själv. Du lämnar ut allt åt någon annan att fixa.

Hur vore det om du började om ifrån början? Hitta tillbaka till din kropp, finn njutningen av värmen och känslan av en annan människas hud mot din egen. Släpp kraven på dig själv så kommer kraven på din omgivning att minska. Upplev och utforska. Har inte bråttom utan ge dig tid. Sluta ge makten över ditt liv till andra. Om du inte känner eller förstår dig själv, hur ska någon annan kunna göra det?

Sexualitet handlar inte bara om att knulla. Det är din kropps sätt att skapa. Förtrycker du den begränsar den din värld. Sexualitet, nej, ändra ordet till sensualitet. Sense på engelska betyder känsla. Känsla för allt. Glädje, kärlek, smärta, sorg, ilska, beröring, färg, form, ljud, smak. Ja listan kan bli lång.

Att finna sig själv, inte den du har blivit sagd att du är ska vara roligt och spännande. Du skulle bara veta hur spännande just du är. Hur många saker du inte känner till om dig själv bara för att du blivit åtsagd att följa normen. Regler skapade att begränsa inte utveckla. Inom forskningen idag är det benhårda regler om hur man får göra och hur det ska gå till för att komma fram till något nytt. Att det överhuvudtaget blir något nytt framtaget, fast det är en annan diskussion.

Lev, känn, våga vara den du är. Det vill säga…..leta efter den du är. Ge inte upp. Det är ett livstids projekt men ett häftigt sådant!

Ett svar till ”Att finna sig själv är ett livlångt arbete”

Lämna ett svar till Kicki Avbryt svar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: