Ett brev jag aldrig kommer att skicka

Det finns en konstig känsla i mig av bitterljuv kärlek. Med dig kände jag att jag hade hittat hem och från en början kändes det som om du kände det samma.

Att gå från dag till natt gick väldigt snabbt. Du säger att du inte förstår vad som hände. Ja, behöver man förstå? Jag tänker att om man gärna vill något så ska mycket till innan man ger upp. Visst kan vi lura oss att vi har känslor för någon annan, när man befinner sig i en hopplös livssituation och en möjlighet att ta sig ur dyker upp.

Det var inte jag den här gången. Det var du.

Jag har så gott som släppt allt nu. Jag tror att om man inte vill hamna i någon förlängd bitterhet är det bäst att göra så. Släppa taget medans man fortfarande kommer ihåg det fina som var när vi var ett vi. Jag kan fortfarande plocka upp den underbara känslan jag fick när jag såg på dig. Den vill jag ha kvar som ett fint minne.

Jag har det faktiskt bra nu och jag hoppas att du känner det samma. Man behöver inte förstå kärlek, man behöver bara vara det. Man behöver inte förstå livet, man behöver bara leva det.

Stäng inte ut livet men lura inte dig själv igen. Jag älskar dig så därför låter jag dig gå. Hoppas du finner det jag inte kunde ge dig.

Med hela mitt hjärta. U.

Ett svar till ”Ett brev jag aldrig kommer att skicka”

  1. ❤️❤️❤️

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: